Målet: Att fisket i hela Östersjön begränsas tills dess ett verkligt hållbart bestånd av sill/strömming är återskapat, med en sund ålders- och storleksfördelning, vilket också är grunden till ett hållbart ekosystem i Östersjön. Detta genom att begränsa fisket av sill/strömming till att endast omfatta det som går till direkt humankonsumtion, och att fångsten ska landas och beredas lokalt i hemlandet.
Det svenska fisket minskas till mindre än 6.000 ton sill/strömming, vilket idag är den mängd som går till humankonsumtion och utgör cirka 10% av vad som idag fiskas upp. Detta är ett stort steg till ett mer hållbart fiske och bättre fiskeförvaltning. Motsvarande bör också ske i övriga länder runt Östersjön. Det är inte sunt att sillen/strömmingen som är en nyckelart i Östersjön huvudsakligen ska gå som foder bl.a. till den problematiska havsbaserade laxuppfödningen. Detta samtidigt som den naturligt förekommande laxen minskat till rekordlåga nivåer, mycket beroende på bristen på sill som är dess huvudföda. Likaså har torsken i det närmaste utrotats från Östersjön, och nu är risken överhängande att sillen kommer att gå samma öde till mötes.
Foto: B. Kihlberg
Småskalig och mellanskalig fiskberedningsindustri i Sverige och andra Östersjöländer säkras och utvecklas, som i sin tur skapar arbetstillfällen i kustnära områden. Vi kan då behålla surströmming, böckling, sillamackor och alla andra varianter på vårt matbord. För vad vore en jul, påsk eller midsommar utan sillen?
Fler kustnära och småskaliga fiskare främjas, som skapar lokalt hållbara livsmedel, vilket bidrar till nuvarande värdekedjor och återuppbygger värdekedjor som försvunnit eller försvagats. Sillen som mat till oss människor är en färskvara, och måste sorteras och omhändertas i nära anslutning till att den har fiskats upp. I Sverige idag finns enbart ett fåtal lokala beredningsföretag kvar. Lokala yrkesfiskare berättar om svårigheter med att få kommuner med på att starta upp beredningsföretag. I dagsläget saknas det också statligt stöd och plan för framtiden.
Foto: B. Kihlberg
Sverige och andra Östersjöländer görs mer självförsörjande och tryggare i ett allt osäkrare omvärldsläge.
Sammanlagt har vi mer än 140 års yrkeserfarenhet från näringsliv, offentlig förvaltning, universitet och forskningsinstitut samt utbildningsväsen både inom Sverige men också internationellt såväl från Europa, Nordamerika och Asien. Främst drivs vi av vårt engagemang för Östersjön som vi alla lever vid och vi kan inte längre stillatigande se på när Östersjön fortsätter att utarmas.
Initiativtagare är Viks Kustråd som startades av Anders Lönneborg och Hans Ljungberg. I arbetsgruppen ingår nu också Anders Nolin, Britt-Marie Kihlberg och Birgitta Seeman.
Östersjöuppropet är nu en självständig arbetsgrupp inom organisationen Samverkan för
Hanöbukten.
Redan från start har vi aktivt interagerat med olika institutioner som arbetar för ett mer hållbart Östersjön. En direkt samverkan har inletts med stiftelsen Östersjökontraktet. Vi har också pratat med forskare och politiker.
Vi Växer
Östersjöuppropet växer hela tiden.
Uppropet startade i Skåne, men vi fick tidigt också stöd från många områden norrut längs Sveriges Östersjökust. Vi har också med finska och åländska privatpersoner som stödjer oss.
Vi behöver bli ännu fler, och söker därför aktivt efter kontakter som kan hjälpa oss att sprida vårt upprop.
Sillens/strömmingens existens i Östersjön får inte hotas.
Östersjöuppropet har och kommer att söka fortsatt mer stöd längs kusten av Östersjön och Bottniska viken i Sverige och i övriga länder runt Östersjöns kust.
Vi vill att så många föreningar, företag och andra organisation av olika slag i länderna runt Östersjön stödjer detta upprop, för att med en stark röst öka chansen att påverka de som fattar beslut nationellt och på EU-nivå. Detta då fiskeförvaltningen av Östersjön till stor del styrs via EU, via politiska beslut från en majoritet av länderna runt Östersjön. Privatperson är självklart också välkommna till att stödja Östersjöuppropet. En allt starkare opinion är viktig för att få till en snabbare förändring för ett hållbart Östersjöhav.
Tillsammans kommer vi att börja med att uppvakta och kräva att Sveriges regering och ansvarigt statsråd tar sitt ansvar och ser till att de följer EUs tydliga direktiv och baserar sin ståndpunkt när det gäller sillkvoter på försiktighetsprincipen.
Vi vill också att regeringen i Sverige investerar i småskalig/mellanskalig fiskberedningsindustri på flera ställen längs med Östersjökusten och på det sättet skapar nya arbetstillfällen, en levande kustbygd och gör Sverige mer självförsörjande i det allt osäkrare omvärldsläget vi lever i.
Samtidigt uppnår vi ett hållbart sill/strömmingsfiske och ett robustare och friskare Östersjön.
Vi försöker också hitta kontaktvägar in till relevanta beslutsfattare i övriga länder runt Östersjön.
Åtgärder
Det finns många olika alternativ att reducera fisket av sill och strömming och vi lägger oss inte i hur man lyckas reducera fisket till enbart human konsumtion. Det är upp till experter och politiker att bedöma hur man bäst kan göra det. Huvudsaken är att det blir gjort och att det börjar nu, innan det är för sent. Om det finns en politisk vilja kan ett hållbart liv återigen skapas i den starkt överutnyttjad Östersjön, och då också kustsamhällena längs Östersjökusten. Sveriges och övriga Östersjöländers regeringar har som medlemmar i EU all rätt att bestämma över vem som får använda våra kvoter. De första försöken med kvot/ransoneringssystem infördes i mitten på 1990-talet. Under mitten av 2000-talet förändrades systemet som 2009 ledde fram till dagens system med överförbara, säljbara årskvoter (ITQ). Resultatet av dagens ITQ system är att det har skett en dramatisk minskning av det små- och mellanskaliga fisket längs med Östersjökusten, medan det storskaliga industrifisket ökat med båtstorlekar ibland på över 60 meter långa. Det nuvarande ITQ systemet måste i grunden reformeras för att gynna småskaligt kustnära fiske samt möjliggöra en nyetablering och föryngring av Östersjöfiskarena. Sveriges regering har också bland annat möjlighet att bestämma över hur långt från kusten det är förbjudet att tråla. Nyligen utökades gränsen från 4 till 12 sjömil längs en begränsad sträcka. I dagsläget som ett kortare 2-årigt försök, som ursprungligen var tänkt att vara i 5 år. Detta för att skydda de ställen där sillen/strömmingen leker och förökar sig. Återstår att se vilken effekt denna begränsade insats leder till.
